Texten är tagen från det jag skrivit på min tablet eller i anteckningsblock. Inte speciellt granskat textmässigt och därav finns det säkerligen en del fel. Jag har filtrerat bort en hel del men kanske inte tillräckligt. Hör därför av dig om du vill att jag tar bort något (såvida det handlar om dig eller någon du känner).

21, 22 dec. Flygresa

Flyget inställt men vi åker till landvetter ändå. Vi tar kölapp för att få hjälp med att eventuellt lösa flygproblemet. Nr 316, nuvarande 180 och varje nummer tog minst en halvtimme. Nils försökte hetsa oss andra till att gå fram på tomma nummer och på det sättet smita före. Det slutade med att han själv sprang fram med en knugglig tom lapp som han påstod fanns ett nummer på. Jag tror inte hon bakom disken trodde det minsta på honom men av någon anledning gick det vägen. Ett par timmar senare hade damen bakom disken bokat om oss. Märkligt att det skulle ta sådan tid. Handskrivna papperslappar blev våra nya biljetter.

Den nya flygvägen blev då gbg, köpenhamn, paris, singapore, jakarta med ca 12h väntan i paris. Planen var att köpa biljetter till bali när vi landat i jakarta. Paris blev en ganska speciell upplevelse. Vi tyckte inte vi kunde betala 12 euro per timme och rum så vi bestämde oss för att sova på flygplatsen. Vi satte oss alla i den hotellbar som vi försökt få ett billigt rum i och beställde in ett antal flaskor vin. Förutom det trevliga med fylla i glada vänners lag skulle det också göra det lättare att sova på golvet. Baren stängde och vi tog oss tillbaka till den stora terminalen för att hitta ett bekvämt golv. Vi såg då att flygplatsen, troligtvis på grund av det flygkaos som rådde, hade slagit upp en temporär vägg vid bagageincheckningen. Filtar och liggunderlag kändes otroligt lyxigt relativt det vi förväntat oss. 

23, 24 dec. Jakarta och därefter Lombok

Mögel, smuts och knappt rinnande vatten. Efter ett tag kändes situationen ganska trivsam. Folk ser väldigt fattiga ut men är trevliga. Vi sitter en hel del på ett litet reggae-ölställe. Utanför står det "no drugs!!!" Vilket kan vara en reaktion på det höga straffet det ofta innebär att handskas med droger.

När jag ska försöka köpa ett simkort med gprs för att få åtkomst till internet gör jag ett försök i samma gatuvagn som mina kamrater. Blev förvånad över att ingen av de tre som arbetade i den där lilla vagnen förstod vad jag pratade om. De läste bara upp de ord som stod på utsidan till paketet. Man kunde ju kanske tycka att om man jobbar i en vagn som endast säljer simkort så vet man hur man aktiverar internet på de korten man säljer. Jag väljer att inte köpa och fixar det senare.

Jag lämnar försäljarna kommer ett gäng skolungdomar bestående av ca fem killar och en tjej fram till mig. De säger att de håller på med ett arbete där de ska intervjua en utlänning på besök, alltså mig. Jag går med på det och de ställer några frågor och tar en massa foton på mig tillsammans med en eller två av dem. När det var klart sträckte de alla fram händerna för att skaka. När jag kom till att skaka tjejens hand sa hon "sorry" och la ihop händerna mot varandra, placerade dem under hakan och bugade sig lätt framåt. Jag drog tillbaka min hand och gjorde likadant. Känns omöjligt att göra rätt i ett sådant läge. Antingen särbehandlar man tjejen i slöja eller så bryter man mot deras kultur. 

Taxiresan hem var minst lika spännande som den på ditvägen. Erik sa att landet har en av de sämsta olycksstatistikerna men att det är lugnt så länge man åker på  de stora vägarna. 15 s senare åker vi förbi en bilolycka. 

25 dec. Juldag

Juldag med få saker vad det innebär, vi spenderar en stor del av dagen med att sola och bada.

På kvällen åt vi på nåt lite finare ställe men det kändes lite strunt samma. Maten smakar ungefär lika bra oavsett vad man betalar. Min middag tror jag gick på någonstans kring 50kr. På väg hem såg vi Jens sittandes i en hästkärra tillsammans med två indonesier. "Tjena grabbar! Jag ska bara åka iväg och hämta ved." Hotellet erbjöd stolar att sitta på nere på stranden. Strax därefter kom Jens och indonesierna med ved. Frigolit och en plastpåse blev tändvirke. Jag bad dem först att välja något annat men gav mig fort när jag såg att det brann fint. 

27 dec

Mina öron var igentäppta av vatten från badande och blev väckt efter att larmet i telefonen hållit på i 5 minuter. Idag åkte vi med en båt för att snorkla på tre olika ställen med matpaus. Jag har varit trött hela dagen och frukosten hann vi inte med. Blev en flaska vatten och chips att ta med.

Väl nere vid vattnet var det ganska många som väntade på samma båt. När den kom hoppade några av för att de tyckte det blev för trångt och därför osäkert. Ett tag var jag inne på samma tankar men vi bestämde oss för att följa med. Snorklingen finns inte så mycket att säga om. Alla tre ställen såg ungefär ut som stranden utanför hotellet. En av indonesierna som guidade ropade en gång att han sett haj. Simmade efter men då var den borta. Är less på snorkling för ett tag.

28, 29 dec

Vi tog en liten överfylld träbåt över till lombok. Inte den roligaste färden och det kändes en del gånger som om båten skulle kapsejsa i vågorna och vinden. Förutom människor hade man lastat på en hel del annat som tomma glasflaskor och en stor gasoltub som en i besättningen satt på. 

En liten vit bil väntade på oss och tog med oss i en väldig fart upp för slingriga småvägar. Vi satt trångt och obekvämt men det var ganska spännande, i alla fall till en början. 

Gjorde ett stopp på en resturang en bit från hotellet. Arrangören tipsade om att vi skulle ta en titt på två vattenfall i en park innan det blev mörkt. Betalade en 3-4 kr och fick en guide som gick med oss. Mycket stora trappsteg och stenlagd stig in i djungeln. Kommer ihåg att någon sa “hoppas det inte blir så här jobbigt att bestiga rinjani imorgon”. Ganska kul såhär i efterhand hur mycket vi missbedömde hur krävande bestigningen skulle komma att bli. 

Guiden tog oss till ett fint vattenfall där vi tog några bilder Tyvärr blev det för sent för att vi skulle hinna till det stora vattenfallet innan mörkret så vi började gå (en annan väg) tillbaka till hotellet. När vi gått en bit kom vi fram till ett ställe där vägen blivit bortspolad av regnvatten ner för ett stup. Guiden gick fram, tittade ner, vände sig om och sa “it’s safe” och hoppade ner vid sidan av vägen för att gå på sidan. Jag var inte speciellt pigg på att följa efter och var en av dem som ifrågasatte säkerheten i att gå på sluttande grus vid sidan av ett stup. Hade en stor vattenflaska i handen som jag funderade på att lämna för att göra övergången lättare när vi väl bestämt oss för att genomföra den lilla riskfulla gången. Var inga problem. Guiden var givetvis inte heller förvånad över att vägen var borta. Det var inte så att den nyss blivit bortspolad men det var så det först lät. Han kollade väll bara att det inte förvärrats. 

Längst vägen såg vi lokalbefolkning som tvättade kläder eller badade i den konstgjorda lilla floden. Eller det var ju ingen flod egentligen men kan inte hitta korrekt ord. I vilket fall som helst var det en viss insyn i hierarki bland kvinnor och män. Kvinnor badar alltid i det vatten som män redan tvättat sig i, alltså längre ner längs vägen. Tråkigt att se.

Hotellet vi kom fram till var det enklaste vi bott på hitills. Inget rinnande vatten, men bra nog att duscha i och i princip inget turistigt att göra. Tjejerna härjade en del över att det var insekter och djur överallt något som jag själv inte var extremt förtjust i men försökte att inte bry mig om. Bodde som vanligt med Nicklas och Angelica. Nicklas tog på sig att sova på golvet på en madrass som hotellägaren fixat. Troligtvis var den lånad från hans lilla son för det var en barnmadrass. Först var tanken att han skulle sova på golvet men jag tror han ångrade sig när vi gick på en insektsjakt. Nicklas och angelica hade skjutit ihop sängarna. Madrassen hade lagts mellan oss. Nicklas var nog inte så pigg att sova på golvet med tanke på insekter. Vet inte om man är mer säker i en säng men det känns i alla fall så. Trångt blev det. Jag kröp ner i min tunna sovsäck för att skydda mig från allt. Kan ha varit en av de bästa saker jag tagit med mig. 

Tid fanns fortfarande kvar av kvällen. Mopeder fixades av arrangören som lånade ut sin och två kompisars till ett bra pris. Testade att köra en bit nästa dag i ett försök att fixa ett simkort. 

Hyrde skor till bestigningen. Fascinerande hur de åker och hämtar ett eller två par skor åt gången med moped när vi bad att få testa olika storlekar. Det var likadant när vi åt på en kass resturang på kvällen. Om någon beställde en öl kunde de åka iväg på moped för att hämta 1 öl. På tal om stället vi åt på så var det riktigt riktigt kast. Eftersom det var lågsäsong fanns i princip inget förutom ris och nudlar. På väg till toaletten berättade de andra att maten lagades direkt på golvet. Tobias hittade myror i sin soppa. Försöker att inte vara petig med mat men bättre än så vill jag ha. Åt för att få energi.

30, 31 december. Rinjani

Till en början var det ganska behagligt att gå. Vi såg några som bodde i skogen. Rejält fattigt. Kom till en liten hållplats där en gammal man sålde smått och ätbart. Tog en bild vid ingången till berget med vår guide bakom kameran. Om vi då hade vetat hur jobbigt det skulle bli är jag övertygad om att några hade vänt och gått tillbaka till hotellet. Till en början var det ganska plant men det blev snabbt tungt och brant. med energi i benen var det inget större problem att hoppa upp för alla hinder men det blev snabbt tungt. 

Längden mellan varje position kändes bara längre och längre. Ju högre upp man kom desto kallare blev det. Detta var inget problem så länge som man rörde på sig men så fort man stod stilla blev det genast kallt. Vid några av positionerna lagade portersena mat; nasi goreng eller mie goreng genom hela resan. Helt okej mat och imponerande att de lagade vanlig mat. Lika imponerande var att de besteg berget i flipflops och hade stora korgar på en stock som de bar över axlarna. Nästan skrattretande när de dessutom går om en. 

På position 4 och sista positionen innan vårt mål slog våra porters upp alla tält och lagade mat. Jag var väldigt trött och frusen. Tog på mig alla kläder jag tagit med mig och satte strumpor över händerna. Maten smakade t-röd men de hade tagit med sig varsin cola åt oss. Kändes ganska märkligt att de burit dem hela vägen upp bara för att vi skulle ha nåt gott att dricka.

Jag gick ner bort från tälten ett tag för att ta en titt på utsikten. Precis när jag tagit fram kameran kom ett stort moln och förstörde bilden. Det var början på den dimma som skulle komma in mot kvällen. 

Vi gick och la oss tidigt och det mörknade fort så det fanns egentligen heller ingen anledning att vara uppe längre. jag, nicklas och angelica sov i ett tält med trasig dragkedja till yttertälten. 

Att sova i det där tältet visade sig vara lättare sagt än gjort. med den väldigt täta dimman kom också ett oväder. Väldigt stark blåst, blixtar och mycket regn. Tälten slog en i ansiktet eller mot sidan vid de stora vindbyarna. De gånger tältet nästan låg helt plant undrade vi nog alla om tältpinnarna skulle lossna och vi skulle rulla nerför berget. Riktigt så blev det inte men en tältpinne lossnade. Jag och nicklas diskuterade om det var något att lösa nu eller hoppas på att det håller. Vi beslöt oss för att fortsätta sova.

Det var svårt att sova och vilken ställning man än testade så låg man alltid i lutning eller över en sten. Mitt i natten tyckte jag mig höra en hund. Ju mer paranoid jag blev kände jag den också trycka sig mot tältet för att få värme. Dels för att jag inte är så jävla pigg på att gosa med vildhundar men också på grund av allergi var jag nervös. Försökte ställa in mig på att det bara var inbillningar. Nicklas reser sig plötsligt upp och säger “jag tror vi har en hund i tältet!”. “Det luktar hund”. Jag sätter mig upp. Vi letar och lyser med Angelicas Iphone i förtältet men ser ingen hund. Diskuterar vad vi ska göra, om skorna är säkra i förtältet ifall hunden skulle ta dem och är allmänt lite nojjiga. Jag är kanske mest nojjig med både trötthet och inbillningen att en hunden försökt ta sig in i tältet hela natten. Jag ska tydligen också någon gång ha sagt "om den tar våra skor är vi döda". Troligtvis en väldigt stor överdrift men det vore ytterst jobbigt om hunden faktiskt sprang iväg med våra skor. Även om porters klarar av att gå nedför ett berg i flipflops hade jag ogärna gjort det i strumpor. Nicklas hade efter när vi kommit ner tyckt detta var ganska kul och drev lite med mig.

På morgonen var det för tät dimma för att det skulle vara meningsfullt att gå upp sista biten enligt guiden. Erik och Bias gick upp ändå (tillsammans med guiden). Nervägen gick betydligt lättare men man fick akta sig för att inte gå för fort. Det kändes mycket i knäna som behövde ta emot alla stötar när man nästan hoppade ner. Guiderna varnade för halkrisken och att det farligaste är just vägen ner.

Tyvärr var fanns det ingen bil som väntade på oss när vi kommit ner för berget. Kanske ett litet problem med tanke på hur mycket vi redan gått men det kändes ändå jobbigt. Hela vägen hade jag tänkt “bara lite till och sen är jag nere” för att sedan mötas av att behöva gå hela den väg som bilen tagit oss dagen innan.

Tillbaka vid hotellet tog jag och Jens en liten tur med moped. satt och pratade med invånare. ganska avslappnat. blev bjuden på lite frukt.

Nyår

Ingen fest att vara på och vi satt och åt på resturangen bredvid hotellet. Hotellägaren går förbi och tipsar om ett ställa som vi kan åka till. Vi fixar en taxi och jag följer med första truppen. Vi kom fram till en stor pyramid på Dreamland. Kostade 200 kr bara för att komma in (!). Vi gick ner för trappor och möts av marmor och glas överallt. Det lyxigaste hotellet vi sett på hela resan. Runt omkring oss är det bara en massa rika japaner och indonesier. Stämningen höjdes direkt när resten av gruppen kom och vi väntade in klockslaget. Under nedräkningen sprang personalen ut och började tjoa och ha sig. Det som var kul var att gästerna inte firade utan lät personalen fira åt dem. Vi sprang ut och hoppade tillsammans med personalen, kramades, hurrade osv.

3 januari

Vi är i Seminyak vilket ligger en bit från kuta. fin strand men väldigt strömt och höga vågor. kul var det men vi blev tvungna att gå upp. badvakten började vissla och när vi kom upp och frågade sa han "shark". kanske sant eller så tyckte han det var för strömt men ville ge en kort förklaring till varför vi ska hålla oss från vattnet. han pekade på röda flaggor med dödskalle "danger. swimming prohibited". solade resten av tiden och gick därefter och åt. jag köpte därefter påfyllnad till mitt simkort vilket jag kämpat med nästan hela resan. äntligen har jag 50000 rp vilket borde vara nog för att kolla mail och nyheter lite då och då. 

6 januari

Igår blev en tidig kväll och det var inget problem att vakna någonstans kring halv 9. Jag satte mig för att lyssna på musik utanför då Erik kom förbi och frågade om jag  ville med och springa. 

Senare åkte vi alla till stranden för sol och bad. Nils, Jens och Erik hyrde surfbrädor. Efter ett tag valde även jag att hyra och vara med och plaska. Att lära sig surfa visade sig vara svårt. Jag lyckades ett par gånger få bra flyt med olika vågor men att ställa sig upp blev svårare ju mer koncentrationsförmågan försämrades pga trötthet. Saltvattnet sved i ögonen och saltsmaken i munnen var i princip konstant närvarande.

Mot kvällen skulle vi in till Kuta för att festa. Förkrök utanför rummen till hotellet med beställning från McDOnalds. 

Vi kom fram och festandet började. När man gick längst gatorna blev man väldigt ofta erbjuden knark. Kallades tydligen batterier från den form de hade. Vet inte vad som fanns i men gissar på pulver eller små tabletter.

När vi skulle tillbaka till hotellet gick vi bara utanför dörren och direkt var en massa motorcykeltaxichaufförer på oss. Jag kom överens med en om priset 40 000 och iväg for vi. Väl framme när jag skulle betala grävde jag i fickan bland en stor klump sedlar. Jag gav honom en 50 000-lapp och frågade om han hade växel. Direkt när jag släppte blicken från pengarna jag givit till hans hand förvandlades sedeln till en 1000-lapp. Han höll upp den och visade att jag hade givit honom fel valör. Dum som jag var trodde jag att jag blandat ihop sedlarna. Det är ju många nollor och hjärncellerna var nog lite bedövade av alkohol tänkte jag. Bad därför bara om ursäkt, tog 1000-sedeln och började leta reda på rätt sedel. Jag gav honom 100 000. Jag var mycket noga med att ge honom just denna sedel och registrerade mycket noga att det var den sedeln jag gav honom. När även den förvandlades till 1000 när han grävde efter växel så förstod jag att jag blivit rånad på ett finurligt sätt. Jag skällde ut honom ganska rejält men fick inte tillbaka något annat än två 10000-sedlar. Tillslut när jag var för arg och irriterad viftade jag bort honom och svor över hur korkad jag varit.

7 januari

Idag har jag mutat polisen. Vi skulle ta mopederna in till kuta för att äta mat på kentucky fried chicken. jag, nicklas och angelica hade inte hyrt moped och följde därför med som passagerare. När vi kommit till kuta ställer sig en polis i en vägkorsning. Han blockerar vår väg men låter alla andra köra, blåser i visselpipa och pekar mot väggrenen. Poliserna plockar två av fyra mopeder och jag hade oturen att sitta på en av dem som togs. Polisen kunde inte på ett tydligt sätt få fram varför vi blivit stoppade. Eftersom jag visste att poliser gärna ser mutor gav jag nicklas de pengar jag hade. Det var han som körde och därför troligtvis han som de skulle försöka dra pengar från. De bad oss följa med bort några meter bakom en måleribil med en väldigt högt bullrande elgenerator på. Jag trodde ju först att de tog oss från gatan för att ta oss till en tystare plats men det blev nu nästan omöjligt att höra vad de sa. Min kompis visade papper på mopeden han hyrt och min andra kompis visade sitt körkort. En polis tog körkortet och en annan registreringsbeviset. Därefter försvann de och höll sig osynliga och en ny polis pratade med oss. Detta måste bara vara för att skapa förvirring över var ens papper är. 

Efter ett tag pekade polisen mot huvudet och sa att de stoppat oss för att två av oss åkt utan hjälm. Vi hade inte extrahjälmar till de mopeder som hyrts varför jag blev utan. De sa att böterna låg på 400 000 per moped (totalt ca 600 kr). Nils hade precis varit till bankomaten på vägen till resturangen och hostade snabbt upp med det som saknades efter att jag och Nicklas lagt det vi hade. Pengarna lades under sätet på polisens moped. Ingen böteslapp. inget kvitto på betalning. Det var inte ens något problem om vi valde att fortsätta delvis hjälmlöst eftersom vi nu betalt för det. Jag valde dock att gå den sista biten. Hade inte ens pengar kvar till taxi och fick låna från de vars plånböcker inte blivit tömda när det var dags att åka tillbaka till hotellet. 

8 januari

Rejäl frukost och därefter stranden. Jag var taggad på att ge surfningen ytterliggare chans. Halvbra vågor. Gick hyfsat bra. Här är en bild från hotellet där vi brukade äta:

9 januari

Sista dagen på stranden. Jag vaknade med skinande sol utanför fönstret. Blev stressad och trodde först att jag sovit bort halva dagen. Telefonen satt på laddning på toaletten (fanns två eluttag, ett till fläkten och en i badrummet). Klockan visade 9. Frågade Nicklas lite lätt om han kände för frukost. Nicklas kom förbi och vi gick vidare till hotellpoolen nära stranden vi brukade äta vid.

Jag och Nicklas låg säkerligen på stranden i 2h innan de andra kom. Tjejerna skippade stranden totalt till förmån av hotellpool och massage. Surfningen går bättre. Börjar lära mig att hålla balansen och ta vågor bättre. 

Ikväll blir det lugnt. Packa allt inför imorgon och kanske dricka upp den sista ölen jag har kvar. Ser på sätt och vis fram emot att komma tillbaka till Sverige. Nu är bara en natt i Jakarta kvar och en jävla massa flygtimmar.

10 januari

Åkte taxi till flygplatsen i Denpasar som skulle ta oss till Jakarta. All dricka gav vi bort till taxichauförerna (var ganska mycket). De såg glada ut. När vi skulle fixa taxi till hostel i jakarta (samma som tidigare) fick vi en lite skum chaufför. Så mycket svarttaxi det troligtvis kan bli. Han tryckte in oss alla i en liten bil. Förstörde nästan min lånade väska med att smälla igen bakdörren på spännena. Framme i Jakarta åt vi mat och blev intervjuade med tv-kamera. Väldigt generiska frågor. Det svåraste, att svara på hur mycket man spenderat på sina 3 veckor. 

Hemresan

Taxi in, flygplatser och massa flygtimmar. Räknade lite på hela flygvägen under semestern och fick det till totalt 9 lyft och landningar. Gbg-köpenhamn-paris-singapore-jakarta-lombok. Bali-jakarta-singapore-frankfurt-gbg. Några trötta bilder från Frankfurt: